Reduktionsplikten måste utvecklas – inte försämras
Ett av de första beskeden den tillträdande regeringen gav är att dra ned ambitionerna för reduktionsplikten. Det är det viktigaste styrmedlet Sverige har för att nå målet till 2030 om att minska utsläppen från inrikes transporter med minst 70 procent, skriver IVL tillsammans med forskare från bland annat Chalmers, KTH, RISE och flera företagsrepresentanter.
Debattartikeln publicerades i Göteborgs-Posten den 18 oktober 2022, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.
Reduktionsplikten anger inte hur mycket biodrivmedel som bensin och diesel ska innehålla, utan hur mycket klimatpåverkan måste minska jämfört med ett 100 procent fossilt drivmedels hela livscykel. Biodrivmedels klimatpåverkan beräknas enligt EU:s strikta hållbarhetskriterier och reduktionsplikten bidrar genom sin konstruktion till lägre klimatpåverkan.
Beskedet från den nya statsministern Ulf Kristersson att sänka utsläppsreduktionen till lägsta möjliga nivå ger sämre förutsättningar för klimatarbetet och det försämrar förutsättningarna för svensk produktion av biodrivmedel.
Reduktionsplikten skapar viktig stabilitet och långsiktighet som krävs för att miljardinvestera i biodrivmedelsproduktion. Den kan skapa ökad försörjningstrygghet och minskat omvärldsberoende. Detta eftersom användningen av biodrivmedel minskar behovet av importerad fossil råolja och innebär en ökad variation av råvaror och produktionskedjor som kan användas för produktion av drivmedel. En hög andel biodrivmedel är därför en trygghet i dag när Rysslands krig mot Ukraina har lett till att energipriset snabbt har stigit.
Offra inte klimatmålen
De flesta stimulanser för klimatomställningen riktar sig enbart till de som har råd att köpa nytt – elbil, solceller och liknande. Reduktionsplikten däremot minskar klimatpåverkan från alla som kör eller åker i ett fordon med en förbränningsmotor – utan att man behöver byta fordon.
Vi kommer att behöva använda befintliga fordon under lång tid och måste därför reducera även deras klimatpåverkan. Därför har reduktionsplikten en så stor betydelse för att vi ska nå klimatmålet till 2030.
Snabba åtgärder för att reducera kostnadstrycket på hushåll och företag kan vara motiverade i det läge ekonomin nu befinner sig, men sådana åtgärder får inte ske på bekostnad av klimatmålen och förutsättningarna för de näringar och forskningsområden som är strategiskt viktiga för Sverige.
Reduktionsplikten är ett etablerat och effektivt styrmedel som möjliggjort för Sverige att ligga i den absoluta framkanten vad gäller klimatomställningen. Eventuella justeringar i systemet måste göras på ett ansvarsfullt och framåtsyftande sätt.
I stället för en politik som backar på grund av bränsleprisökningar, kräver vi en modig och långsiktig politik med ambitiösa och framåtsträvande satsningar, på en svensk framtidsindustri samt för fortsatt minskade klimatpåverkande utsläpp från transportsektorn.
Erik Furusjö, forskare, RISE Research Institutes of Sweden
Ingrid Nohlgren, föreståndare för f3 – Innovationskluster för hållbara biodrivmedel
Joakim Lundgren, professor i energiteknik, Luleå tekniska universitet.
Maria Grahn, docent energisystemanalys, Chalmers
Anders Edling Hultgren, vd, Votion Biorefineries
Elin Eriksson, affärsutvecklare, IVL Svenska Miljöinstitutet
Gustav Melin, vd, Svebio
Henrik Brodin, energichef, Södra skogsägarna
Henrik Rådberg, chef Nya möjligheter, Preem
Jennie Cato, chef public affairs och partnerskap, Scania CV
Klas Engvall, professor i kemiteknik, KTH
Lars Mårtensson, miljöchef, Volvo Lastvagnar
Lars Peter Lindfors, innovationsdirektör, Neste
Lovisa Björnsson, professor i miljö- och energisystem, Lunds tekniska högskola.
Mats Sandgren, professor, Sveriges lantbruksuniversitet
Yvonne Andersson-Sköld, professor i miljöanalys, VTI Statens väg- och trafikforskningsinstitut
Prenumerera på våra nyhetsbrev